GAMMELMANNEN FELIX

Våran gammelman, Felix, börjar bli till åren. Han har just fyllt 10 år och tills för några dagar sedan såg allt ut att vara i sin ordning med honom. Åren har så klart satt sina spår hos honom, men det hör ju till ändå. På något vis.

För ett år sedan, ganska exakt vid den här tidpunkten, noterade vi att han inte reagerade om man kom på honom från vänster. En lite närmare undersökning av ögat visade att bottnen av pupillen var gråvit. En veterinär bekräftade våra misstankar. Felix hade blivit blind på vänster öga. Vi skulle följa med läget och se om det ändrades. Inget hände med ögat. Felix lärde sig hantera livet som enögd. Han fick hänga med i skogen ibland och vi fick fälla byten för honom. Mårdhundar verkade vara favoriten.

Men nu har det hänt igen. Vid sammm tidpunkt som ifjol, nästan som genom ett trollslag. Över en natt. Våran älskade Felix har blivit blind också på det högra ögat. Jag kan bara inte förstå vad det är som orsakat det…

JAKTLIV OCH SJUKHUSVISTELSE

För en vecka sedan satt Patte på ett kvällsvakpass på räv. Det tog inte mer än dryga timmen innan mickel kom – väldigt lyckad kväll. Och en fin räv! Påsken inledde Patte med att leta mårdhundsspår. Själv tänkte jag ta en välbehövlig sovmorgon – i alla fall tills han hittat spår. Då skulle jag komma med. Jo tjena, sex minuter hann jag vila. Vi hade spår av mårdhundarna bara på åkern ovanom huset.

Det visade sig vara ett par – hona och hane – som gått tillsammans. Vi hjälptes åt att spåra, det var rätt goda förhållanden då på fredagen. Kors och tvärs gick de, så vi spårade väl kanske närmare en kilometer innan vi hittade nedgången under en stor sten. Vi ringde en kompis med grythund då, och efter kanske en timmes arbete hade vi fått bägge två.

Resterande delen av påsken blev kanske inte riktigt som jag tänkt mig… På påskafton ramlade Patte omkull och det orsakade ett besök på akuten. Vristen svällde upp, det gjorde ont och kändes löst. Framme på akuten fick han en ispåse för att dämpa svullnaden medan vi väntade. Det blev läkare och röntgen. Och sedan blev det sängen och beskedet om att lämna kvar på sjukhuset för operation. Det smalare benet i vänstra nedre benet var av, ungefär 5-10 m ovanför vristen. Det gick inte att gipsa, då det hade med stabiliteten i hela vristen att göra. Så därav en söndagsoperation för Patte – en lyckad sådan.

Igår fick han komma hem igen. Opererad, gipsad och med kryckor. Men han är hemma igen. Och lär vara det en rätt lång tid framöver – så nu får vi hantera vardagen annorlunda en tid. Men huvudsaken att han är hemma. Resten reder nog sig då med.

JAKTRIK HELG

Det här har varit en jaktrik helg. Kanske inte fullt lika rik för mig som för Patrik, men ändå. Själv blev jag lite ”handikappad” under fredagen, då det small till i ryggen, igen. Så nu måste jag nog ta tag i den problematiken på allvar också. Hur som, Patrik bestämde sig för att åka med på vitsvanshjortsjakt – sista helgen de var lovliga. Vem tror ni får fälla ett byte? Jo…

Det kom visst två stycken hjortar i pass, så han fällde den mindre. Minst sagt lyckat! Och ett fint hundjobb låg till grund för det hela – kan det bli bättre? På väg till slakthuset kom Patrik hemsvängandes och visade hjorten. Så intresserad Nelli var! Tror det är något som tänt för henne. Skytten får ta skinn etc. så med sig hem igen hade han det. Nelli ville igår ut, vi fattade inte varför. Men ut – och raka spåret till bilen där skinnet legat. Hon skulle visst kontrollera att det inte låg kvar längre, för när hon snusat runt där, gick hon in igen. Ibland blir man allt förvånad.

Söndagsmorgonen inleddes med en biltur till Komossa för att hämta hem morötter. Jaktklubben köper in morötter för stödutfodring av vilt vintertid. Vi har en automat bara en bit från huset – det är så roligt att se att den är välbesökt. Tre rådjur har vi där, väldigt skygga. Och harar, vitsvanshjort och småfåglar. Nåja, på väg hem från Komossa ringde en jaktkamrat – han hade släppt hundarna på mårdhundsspår och de skällde nu vid ett gryt. Kunde han möjligen få litet assistans..?

Vi körde hem, bytte om och traskade iväg. Det var inte så långt att gå (under kilometern) och lättforcerad terräng, så jag traskade med. Väl framme vid grytet kunde ju inte jag bidra med så mycket, då ryggen var (och är fortfarande!) sjuk. Men jag fotograferade. Sakta började man gräva och flytta sten för att komma ner och in i grytet – ett stort stenholster. Inte det lättaste med frusen mark. Efter en timme eller så, kom ytterligare två jaktkamrater dit. Med sig hade de en grythund. Det tog inte länge sedan han slapp ner, tills vi fått mårdhunden.

Nöjda och glada traskade vi sedan hemåt igen. På väg hem passade vi på att kolla mårdfällorna vi satt ut. Jag hade kollat dem senast dagen innan – och då var de tomma. Men nu..! Nu satt en mård där. Två grymma predatorer på samma dag, vilken lycka! Jag tycker den här typen av jakt är så intressant, men jag kan inte så mycket. Det är så roligt att få hänga med sådana som kan mera, så man får lära sig! Källen avslutades med jaktklubbens årsmöte. I år är det mycket på gång i klubben!

DÅ FELIX FICK GÖRA DET HAN ÄR BÄST PÅ

Vi har gott om mårdhund runtomkring i skogarna där vi bor. Själv har jag inte varit så aktiv med just denna jakt, men det är något som börjat intressera mig mer och mer. Tror intresset vaknat lite på grund av Felix, vår finska spets. Han som nästan uteslutande jagar mårdhund hemma och skogsfågel i Sverige. Så vad är väl bättre än att låta honom göra det han är bäst på?

I fredags, på kvällen, började hundarna ute i hundgårdarna skälla. Vi antog att mårdhunden var där igen. Den har gäckat oss länge nu och vi beslöt oss snabbt för att göra ett försök med Felix. Vi lade peljbandet på Felix och släppte honom, hoppades han skulle hitta och ställa mårdhunden. Det tog inte så värst länge förrän vi hörde avlägsna skall. Hesa och mörka – Felix börjar ha några år på nacken.

Sakta avancerade vi in mot skallet. Att smyga på ståndskall höjer alltid pulsen några snäpp. Småningom började vi också höra mårdhunden. De skällde och fräste på varandra, Felix och mårdhunden. Så var vi inne på skallet. Ett snabbt skott och beröm i massor åt Felix. Fredagsmys i all ära – men viltvård smäller nog högre!

Felix med mårdhund