DJURLIV

Vi var ute och fyllde på morötterna vid utfodringsautomaten här i veckan och slängde ut lite mer morötter på gården också – vi har en hare här som vi matar. Passade på samma gång på att kolla mårdfällorna – inget byte. Det hade kommit lite nysnö på kvällen och i nysnön fanns det alldeles färska spår. Får hoppas någon går i fällan…

Älgko med två kalvar har vi flera kvällar i rad kunnat betrakta från köksfönstret – det om något är naturnära boende det. En sådan lycka att få se dem – de är så fina! Hundarna var alldeles tokiga – antar de gärna hade velat få slippa lösa. I augusti är det dags igen – till dess torrtränar och konditionstränar vi.

JAKTRIK HELG

Det här har varit en jaktrik helg. Kanske inte fullt lika rik för mig som för Patrik, men ändå. Själv blev jag lite ”handikappad” under fredagen, då det small till i ryggen, igen. Så nu måste jag nog ta tag i den problematiken på allvar också. Hur som, Patrik bestämde sig för att åka med på vitsvanshjortsjakt – sista helgen de var lovliga. Vem tror ni får fälla ett byte? Jo…

Det kom visst två stycken hjortar i pass, så han fällde den mindre. Minst sagt lyckat! Och ett fint hundjobb låg till grund för det hela – kan det bli bättre? På väg till slakthuset kom Patrik hemsvängandes och visade hjorten. Så intresserad Nelli var! Tror det är något som tänt för henne. Skytten får ta skinn etc. så med sig hem igen hade han det. Nelli ville igår ut, vi fattade inte varför. Men ut – och raka spåret till bilen där skinnet legat. Hon skulle visst kontrollera att det inte låg kvar längre, för när hon snusat runt där, gick hon in igen. Ibland blir man allt förvånad.

Söndagsmorgonen inleddes med en biltur till Komossa för att hämta hem morötter. Jaktklubben köper in morötter för stödutfodring av vilt vintertid. Vi har en automat bara en bit från huset – det är så roligt att se att den är välbesökt. Tre rådjur har vi där, väldigt skygga. Och harar, vitsvanshjort och småfåglar. Nåja, på väg hem från Komossa ringde en jaktkamrat – han hade släppt hundarna på mårdhundsspår och de skällde nu vid ett gryt. Kunde han möjligen få litet assistans..?

Vi körde hem, bytte om och traskade iväg. Det var inte så långt att gå (under kilometern) och lättforcerad terräng, så jag traskade med. Väl framme vid grytet kunde ju inte jag bidra med så mycket, då ryggen var (och är fortfarande!) sjuk. Men jag fotograferade. Sakta började man gräva och flytta sten för att komma ner och in i grytet – ett stort stenholster. Inte det lättaste med frusen mark. Efter en timme eller så, kom ytterligare två jaktkamrater dit. Med sig hade de en grythund. Det tog inte länge sedan han slapp ner, tills vi fått mårdhunden.

Nöjda och glada traskade vi sedan hemåt igen. På väg hem passade vi på att kolla mårdfällorna vi satt ut. Jag hade kollat dem senast dagen innan – och då var de tomma. Men nu..! Nu satt en mård där. Två grymma predatorer på samma dag, vilken lycka! Jag tycker den här typen av jakt är så intressant, men jag kan inte så mycket. Det är så roligt att få hänga med sådana som kan mera, så man får lära sig! Källen avslutades med jaktklubbens årsmöte. I år är det mycket på gång i klubben!