JAG ÄR REDO!

Idag är det som dan före dopparedan och jag tassar runt här hemma och snörvlar. Käkar Burana och försöker att inte göra mycket alls, för att spara på krafterna. Typiskt, ksulle jag vilja säga. Men med Pattes bror som först dukade under i förkylning och sedan Patte själv… Ja, då var det väl inte så konstigt. Man behöver inte vara ett matematiskt geni för att förstå att jag låg i riskzonen.

Hur som, förkyld eller inte. Imorgon finns det inga begränsningar – jag är redo! Det är tjugonde augusti och premiär för löshundssläpp. Som jag väntat, längtat och räknat dagarna! Klämt på pejlen, startat igång pejlprogram bara för att dubbelkolla. Köpt nya underställ och andra kläder – igår kom mitt paket med Aclima- underställ och en läcker jacka i blått som jag inte kunde motstå. Jag har verkligen fastnat för märket, sedan ett par bekanta rekommenderade det åt mig. Funktionellt och sitter bra, sticks inte och fräsiga färger. Blir rätt svårt att motstå då… En tunn jacka i camomönster av märket Alaska har jag också slagit till på. Och skorna från Lundhags. Patte har kört med sina kängor ett år och han var så fruktansvärt nöjd, så jag bara måste satsa. Själv har jag väldigt svårt att hitta kängor och visst var det lite knepigt nu med. Dammodellen funkade inte alls, så det blev herrmodellen, men en storlek större än normalt. Då satt det som ett smäck. Imorgon ska de få första chansen att visa vad de går för! Nu lät jag som ett modelejon, som bara bryr sig om prylarna. Tvärtom. Jag har länge behövt förnya jaktgarderoben och jag bestämde mig för att nu jäklar var det dags.

Men det allra viktigaste är också i skick – Freya! Äntligen är hon fri från symptom och infektioner. Vilken lättnad det var i tisdags när veterinären ringde och berättade att kontrollprovet var helt rent. Som vi kämpat med antibiotika, svansbitning och annat elände under sommaren. Jag passade på att fråga om det är något ständigt återkommande. Veterinären berättade att Freya är så ung ännu, så man kan inte med säkerhet säga att det kommer i samband med varje löp ännu. Men det finns hundar som har problem med detta vid löp och då sätter man in antibiotika genast. Om hunden ska användas i avel, rekommenderades att låta tiken få valparna och sedan sterilisera. Just nu är jag bara glad att hon är frisk. Valpar har vi inte tänkt på annat än flyktigt. Det ska finnas köpare och jag vill gärna meritera henne nu först. Jag håller tummarna för att vi ska få en riktigt dunderbra säsong tillsammans!

Nu ska jag försöka att aktivt väcka liv i bloggandet igen – jag har mycket tankar som jag vill sätta pränt på. Hoppas du vill följa med! Har du några tips på hur du vill jag ska utveckla bloggen, vad jag kan skriva om eller så, så kommentera!

EN GÅNGEN VECKA

Livet bara rullar på – dag blir till natt blir till dag. Man hänger inte riktigt med, känns det som. Även om jag inte minns allt vad jag gjort den senaste veckan, så har det varit fullt upp. I fredags åkte Patte och jag i alla fall på abborrskiva till Lokan. Det var suveränt gott! Eftermiddagen övergick i kväll och avslutades med en spontan bastukväll. Tror klockan var efter fyra på morgonen när vi cyklade ikapp med tidningsutdelaren. Lördagen var en trött historia, åtminstone inledningsvis.

På kvällen for vi ut och åt middag på Bock’s med pappa & co. Det var nämligen så att han hade fyllt 50 år på fredagen och det firade vi. Själv åt jag urgoda ribs (igen!). Måste åka till Bock’s igen, jag skulle verkligen vilja testa på deras hamburgare också! Eftersom jag fortfarande var lite trött, ställde jag upp som chaufför. Klockan var väl strax före ett på natten då vi kom hem.

Söndagen blev ingen vilodag. Hundutställning stod på agendan. Vi hade lovat att ställa upp vid korvgrillningen, jag och Patte, så glatt pallrade vi oss iväg dit. Jag tycker det är rätt roligt att sälja korv, faktiskt. Alltid spännande att se hur många kalla korvar till hundarna man får sälja. Rex hade vi också med oss. Han fick vila i buren bakom korvståndet före och efter sin uppvisning.

Den här gången behövde Patte inte skämmas i ringen. Rex uppförde sig närapå exemplariskt. Ett hejdundrande framsteg, om man jämför med förra gången. Resutatet på Rex var väntat – EH (erittäin hyvä), ett andra pris alltså. Han har fått två EH nu, så det är väl bara att konstatera fakta. Freya kunde vi ju inte visa upp, då hon åt antibiotika ännu. Kuren tog slut igår kväll, så nästa vecka ska vi ta kontrollprov. Hoppas verkligen att det är rent nu! Det är ju snart premiär..! Resten av kvällen, den for i arbete med nejden och jaktklubbens styrelsemöte.

Idag publicerades mina artiklar som jag skrivit för Vasabladet. Jag har ju hoppat in som frilansskribent till deras temanummer med jakt och fiske. Det var nog spännande att bläddra genom tidningen och se sitt namn i tryck. Jag hoppas att intervjuoffren var lika nöjda som jag… Och så hoppas jag att jag ska få skriva mer!

GAMMELMANNEN FELIX

Våran gammelman, Felix, börjar bli till åren. Han har just fyllt 10 år och tills för några dagar sedan såg allt ut att vara i sin ordning med honom. Åren har så klart satt sina spår hos honom, men det hör ju till ändå. På något vis.

För ett år sedan, ganska exakt vid den här tidpunkten, noterade vi att han inte reagerade om man kom på honom från vänster. En lite närmare undersökning av ögat visade att bottnen av pupillen var gråvit. En veterinär bekräftade våra misstankar. Felix hade blivit blind på vänster öga. Vi skulle följa med läget och se om det ändrades. Inget hände med ögat. Felix lärde sig hantera livet som enögd. Han fick hänga med i skogen ibland och vi fick fälla byten för honom. Mårdhundar verkade vara favoriten.

Men nu har det hänt igen. Vid sammm tidpunkt som ifjol, nästan som genom ett trollslag. Över en natt. Våran älskade Felix har blivit blind också på det högra ögat. Jag kan bara inte förstå vad det är som orsakat det…

44 DAGAR

Jag tittade i almanackan och konstaterade att det är 44 dagar sedan jag skrivit något på bloggen. Det är så fullt upp hela tiden, tycker jag. Vasanejden har inte tagit någon direkt sommarpaus i år. Firman ska snurra och så har jag hoppat in en hel del i hemservicen nu den senaste månaden. Hundarna och allt kring dem har upptagit en hel del tid och tankar. Och så ska man ju hinna leva också, där emellan… Så nu finns risk för ett långt inlägg, så att alla är uppdaterade på läget och vi får köra på med bloggen ordentligt igen nu från augusti.

Midsommaren kom och gick. I vanlig ordning spenderades den med kompisar ute på en villa. Nelli hängde med, såklart. Hon har en stående inbjudan till midsommarfirandet. Sommaren visade sig verkligen från sin bästa sida just denna helg. Vi åt gott. Patte och jag hade med älgmalet så det blev älgfärsbugare åt hela gänget. En av våra vänner brukar alltid göra rövarstek, så också i år. Och den blev verkligen god. Jag skulle ha kunnat äta upp hela steken själv, så god var den! Bastun var varm varje kväll, vi simmade, fiskade och brände oss i solen. Jag var inte mitt snyggaste jag när vi kom hem igen, men det är väl helt okej. Jag hade haft kul!

Pappa har hämtat hem en ny hund och han är så söt! En gråhundsvalp som heter Bulten. man blir nog lite valpsjuk, får jag lov att erkänna. Tur man kan gosa med Bulten då. Ja, och så passar han ju på att påminna om baksidan med valpar – de synålsvassa tänderna. Men jag misstänker att det är glömt och förlåtet tills vi ska ha en ny hund igen…

I början på juli åkte Patte och jag iväg med Freya på hundutställning till Karis. Vi övernattade på Ekenäs camping och höll till ute på Hangö kvällen innan utställningen. En liten semesterresa blev det till lika. Det var så fint ute på Hangö. Vi traskade runt vid strandpromenaden och valde vilken restaurang vi skulle äta på. Tog kort i solskenet och bara njöt. Man känner sig alltid lite fri när man kommer hemifrån.

Vi hade inte varit säkra på om vi skulle åka och ställa ut henne alls, då hon igen börjat riva sig i svansen. Den var faktiskt riktigt eländig. Men det ska visst inte spela någon roll, sa de som förstår sig bättre. Själv tycker jag att Freya är riktigt fin som hund, och kritiken vi fick på utställningen tyckte jag mestadels var riktigt bra. Och så slutade det med ett H (hyvä – god – good). Jag kan inte hjälpa att jag känner mig besviken. Vi gick juniorklass och hon var ännu under femton månader så det räknas inte för jaktprov, men ändå. Tramshjärnan Rex har vi EH (erittäin hyvä – mycket god – very good) på, så jag förstår inte.

[Fritt översatt från den finska kritikblanketten]. Kalliokarin Freya, 48 cm. Kan hanteras. Nära medelstorlek. Passlig i muskulaturen. Lång kropp. Klar mellangrå i färg. Skallen ännu under utveckling. Bra mask och mörka öron. Bra hals. Mycket bra utvecklad kropp sett till ålder. Tillräcklingt vinklad fram, kraftigare bak. Lite platta tassar. Svansen kunde vara hårdare snurrad. Bra färgskiftningar och god pälskvalitet. Trevligt uppförande. Rör sig med bra steglängd.

Så att… Vi får försöka gå på nya utställningar nästa år. I år blev det ingen fler, tyvärr. Även om vi anmält till Korsholmsutställningen inkommande söndag. Jag tog Freya till veterinären för vaccinering då vi kom hem från Karis. Passade på att fråga om svansen samtidigt så de ville ta urinprov med tanke på hennes tidigare sjukdomshistoria med urinvägsinfektion. De tömde analsäckarna på samma gång – de var nästan fulla. Och urinprovet – ja, det visade på en ny infektion så vi åkte på en ny antibiotikakur (10 dagar) och blev utan vaccination. När kuren var slut, kom vi in igen med kontrollprov av urinen. Freyas allmäntillstånd var mycket bra, så vi fick henne vaccinerad. Men kontrollprovet var inte rent, utan sattes till odling. Efter ett par dagar ringde de och meddelade att vi skulle ge ytterligare en antibiotikakur, hela 20 dagar.

Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Det har kommit infektion efter bägge löpen nu. Så här kan vi ju inte ha det, känns det som. Medicinerar ju sönder henne med antibiotika då. Någon som har något tips? Och analsäckarna tömdes vid förra konstaterade infektionen också – i april. Och de var fulla nu igen. Hur blir det så?

Vi har tränat blodspår med hundarna för att hålla dem aktiverade. Freya får ju inte hårdträna nu, så det är bara lätt motion och tankeverksamhet som gäller för henne. Freya spårade bra, men det var stor skillnad på henne och Rex i spårandet. Hon stretade framåt, ville gå för hårt, var lite väl ivrig och kom av spåret ibland. Rex å andra sidan, han har gjort det förut och traskade spårsäkert och i lugn takt. Övning ger färdighet. Rex tar vi också ut på långa löpturer när kvällarna kallnat och börjat övergå i natt. Som jag längtar efter hösten nu!

Min första leverans av Vom og Hundemat har kommit. Det var bara en halv pall, lite på 400 kg. Men det var nog en hiskelig tur att lillebror råkade vara hemma och kunde hjälpa mig att bära det till frysarna. De blev fulla minsann. Vi har byggt ett uthus på baksidan, där jag förvarar allt. Inne hade det aldrig gått. Jag har haft min första hundrastning och ikväll har jag inledande möte med en potentiell ny kund. Vi matar ju förstås våra egna hundar med VOM också, och som hundarna älskar det! De slukar det. Inget lämnar kvar i kopparna. Det här är ett riktigt bra foder. Ännu blandar vi upp fodret med torrfoder, men i planerna ligger att övergå till helfoder småningom.

Vi har varit två helger på dans till Arken. Nu i helgen spelade Matz Bladhs där. Så roligt att bryta upp vardagen med något annat. På Kaffebådan har vi också varit en helg. Bastu och villaliv tillsammans med pappa och Sussi. Ja, och Bulten såklart!