HELGENS ÄLGJAKTER

Under hösten har det nästan varit mer regel än undantag att vi jagat älg med Smedsby-Böle på lördagarna – denna lördag inget undantag! I vanlig ordning samlades vi hela gänget och lade upp planerna för dagens jakt – i spårsnö! Som jag älskar snö! Freya fick också uppleva sin första snö – jag har på känn att hon inte var lika förtjust som jag…

En liten runda gick vi, men avslutade rätt snabbt då Rex hade fått upp ko med kalv. Jag åkte iväg på pass. Följde med på pejlen hur det rörde sig och insåg att det inte alls kommer att komma där jag var. En snabbkoll med jaktledaren och jag började förflytta mig. Plötsligt klev älgkon upp på skogsvägen ur diket, 70 meter framför mig. Kalven tätt efter och så ställde de sig, jämsides, med bredsidorna mot mig. En god stund stod de så, innan de gick över – jämsides. Ingen möjlighet att skjuta. Tät plantering på bägge sidor. Det är mycket fina djur att se på!

Rex var en bit efter och älgarna fortsatte i godan ro, men med tillräcklig fart för att han inte skulle vara hack i häl. Det fanns gott om stora diken som försvårade älgarbetet också – och sedan gick de över på grannmarkerna och vid ett större dike svängde Rex och kom tillbaka. Så kan det gå. För en gångs skull var vi hemma ”tidigt” ur jakten – men det kompenserade vi med att spendera några timmar med att försöka hjälpa en kamrat att få fast sin hund från ett älgarbete…

På söndagen samlades vi i hemmajaktlaget för litet kalvjakt. Dagen till ära var det inte många deltagare och alla som ville gå med hund fick göra det. Patte gick med Freya – vi sparade Rex då han skulle gå prov på måndag. Själv stod jag på pass. Det dröjde inte länge innan Bella, en jaktkamrats hund, fick upp älg. Ekipaget kom i sakta gångstånd närmare mig hela tiden. Spännande! De kom aldrig fram – men jag fick stå beredd och lyssna på skall i ett par timmar. Det kom att visa sig vara ensam kalv. Hela dagen jobbade vi med detta, men kunde konstatera oss komma tvåa. Hunden kopplades när älgen korsade en väg för andra gången – dagen började lida mot sitt slut.

En selfie på passet – har ni sett min snärtiga mössa?

Än Freya då – hur gick det för henne? Jo, älg hittade hon minsann. Den ena efter den andra. Icke samarbetsvilliga dock, utan tog till flykten med det samma. Först tog hon upp en mindre tjur – Patte såg den på ett uthugg. Efter ett par kilometers förföljande svängde Freya, kom tillbaka och tog upp ett par andra, fullväxta djur. Samma historia igen. Precis som Patte sedan skulle koppla Freya, ja då kom den ensamma kalven sättande och Freya for efter den istället. Nu väntar jag på att möta älg som vill stå i upptaget… Men hon är bra på gång, Freya. Tungt före var det för henne, speciellt på mossarna med rätt mycket snö. Hon njöt verkligen då hon fick komma in och mysa framför brasan på kvällen.

Freya i snön

ÄLGJAKT – PÅ FLERA VIS

Förra lördagen var vi inbjudna till Smedsby-Böle för älgjakt, igen. Det är roligt att man får komma och jaga – så tacksam för dessa möjligheter! Vi tog bara med oss Rex denna gång. Tanken var att vi skulle släppa honom, men kvällen innan hade en i jaktlaget sett fem djur – tre tjurar och två kor – uppe i Böle. Det är ett område som det inte går att släppa hund på, eftersom det finns boskap runtomkring. Patte och jag fick komma med som passkyttar.

Redan när vi körde ut, såg man älgarna på en åker. Passkyttarna ställde ut och drevkedjan startade. Efter dryga halvtimmen small det. Tjur i backen! Drevkedjan gick ut och alla samlades för utdragning. En sextaggare visade det sig vara, dock inte med de finaste av horn… Vi beslöt att inte släppa Rex mer den dagen, det skulle bli så sent och vi skulle åka på älgfest på kvällen.

Adolf med tjuren

Närbild på hornet på vänster sida – på högra var det bara två taggar

På lördagskvällen blev det fest – älgfest – med hemmajaktlaget i jaktstugan. Jag minns inte när vi festade sist… Men oj, så roligt vi hade! God mat, roligt och glatt sällskap, sång, lekar, lucia… Och så en och annan diskussion om älgjakten, men vad kan man annat förvänta sig på en älgfest..? Som ni säkert förstår, blev söndagen en vilodag. En välförtjänt paus.

Själv har jag semester denna vecka, så jag är ute med hund så mycket jag hinner och vädret tillåter. Det heter ju att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder, men jag undrar allt jag… I måndags var jag ute med Rex. Knepigt väder, det hade regnat hela natten, men på morgonsidan frös det på. Han letade och letade – snurrade på flera ställen, men fick inget utrett. Pratade med en annan i jaktlaget som också var ute denna morgon – han upplevde samma sak. Jag funderade om det kunde bero på att det inte var fruset precis överallt, utan det fanns fläckar här och där som inte var frusna… kanske det fanns vittring där, och så försvann det på de ställen det frusit på?

Bästa möjliga måndagsmorgonen en kan ha

Rex

Igår var det till och med för ruggigt väder för mig, så jag stannade inne med pappersarbete istället. Men idag har jag varit ute med Freya!  Hon letade på bra, det fanns en hel del spår. Så plötsligt sträckte hon iväg och 170 meter från mig började hon skälla! Jag stod alldeles stilla och tyst, men oturligt nog gick det loss efter bara någon minut. Och Freya efter..! Det var spännande att följa med på pejlen hur hon for. Själv gick jag fram till spåret och konstaterade att det troligen rörde sig om ett ensamt, vuxet djur. Freya förföljde i åtminstone 3-4 kilometer, innan hon tappade spåret i en utdikad mosse. Då svängde hon – efter enträgna försök att hitta det och slippa över diken – och kom på bakspåret tillbaka till mig. Nu ligger hon inne i vardagsrummet och gosar sig.

Freya

SÖNDAGEN MED FREYA

I söndags var vi ute med Freya. En liten förhoppning har man ju alltid på att hon skulle få upp ko med kalv, men mest tränade vi skogsvana och sök. Natten till söndag regnade det och överlag bjöd inte heller vädret till under söndagen i sig. Med klyschvarning – det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Efter en lite segare start kom vi oss ut.

Vi valde att gå i hemskogen ovanom huset bara. Gott om älgspår fanns det och Freya letade på. Siktade på en saltsten som vi har utplacerad – kanske skulle det finnas färska spår där? Jovisst fanns det det! Vi beslöt att stå där och bara vänta en stund, låta Freya leta i lugn och ro. Som hon letade! Plötsligt drog hon iväg, först bara 100 meter, trasslade där, rundade, tog om och hittade fortsättningen. Vid dryga 200 meter upprepade hon proceduren innan det bar iväg, raka spåret..!

Raka spåret västerut. Mot Alskatvägen. Hårt gick det. I det skedet antog vi bara att det var älg, kunde inte vara annat. Jag blev nervös, måtte hon vinkla och byta riktning! Patte satte av hemåt genom skogen för att ta bilen och eventuellt hinna genskjuta (i efterhand vet ju att det inte fanns en chans till det, men i rådande situation kändes det bäst). Själv sprang jag upp till spåret hon farit på och kunde då konstatera att jo, det var verkligen älg. I samma stund vinklade Freya norröver och trycket över bröstet släppte lite, lite – även om faran inte på något sätt var över ännu.

Hon stötte på patrull vid ett dike. Ett dike som normala dagar är rätt taskigt att ta sig över på sina ställen. Nu var det säkerligen fullt av vatten, efter allt regn. Så hon vände där. Tog bakspåret tillbaka. Roligt att se att hon letar sig tillbaka utan problem. Patte och jag har bestämt att vi inte åker och hämtar någon hund – de ska komma tillbaka. Rex har lärt sig det och Freya verkar också förstå. Dagens resultat – ett förföljande på älg i 2 km är inte fy skam! Tvärtom, det är väldigt bra gjort!

Freya

NÄR STÅNDSKALLET EKAR GENOM SKOGEN

I lördags jagade vi älg tillsammans med Smedsby-Böle igen. Jag gick med Freya och Patte gick med Rex. Tyvärr lyckades vi inte hitta någon älg, trots enträgna försök. En hund från grannmarkerna hade dock gått in i området och efter att ha pratat med hundföraren, fick Patte klartecken att gå in på ståndskallet. Det visade sig vara ensam ko – inte lovlig, alltså. Nytt försök nästa helg.

På hemmamarkerna hade jag hundtur på söndag morgon och jag bestämde mig för att gå med Rex en gång. På väg till morgonsamlingen såg flera i jaktlaget ko och kalv vandra in i området och det bestämdes hastigt att vi skulle satsa på det. Passkyttarna ställde ut och jag gick in med Rex på de färska spåren. Så spännande det var – nu kommer min chans, tänkte jag. Ni vet ju hur det brukar gå då…

Rex var verkligen intresserad – försökte bita av kopplet flera gånger innan jag släppte honom – och ville bara iväg. Det bådade gott, minsann! Han spårade i början och sedan började det gå undan. Jag meddelade att det såg bra ut och hur han sprang. Ganska fort smet de dock ur såten. Rex fortsatte förföljandet och efter ett par kilometer blev det ståndskall. Själv var jag kanske en och en halv kilometer ifrån då. Det var bara att knalla iväg.

Terrängen var allt annat än lättframkomlig, men vad gör väl det när ståndskallet ekar genom skogen? Jag drömde om ko med kalv medan jag ömsom sprang, gick, klättrade och kröp mot ståndskallet.

Bara dryga 200 meter kvar till ståndskallet – pulsen på max!

Sakta avancerade jag. Pulsen dunkade i öronen och det var så spännande! Snart var jag bara dryga 200 meter från ståndskallet. Över en liten mosse och så skulle jag vara ute på ett kalhygge, där jag räknade med att få se ekipaget. Efter en lyckad ansmygning lyckades jag med det. Först kom hunden dansande ur planteringen medan skallen bara rann ur honom. Därefter kom kon vandrande ur skogen i sakta mak. Och så var det inga fler. Vilket antiklimax! En ensam ko. Jag hade hela ekipaget på 60 meter från mig. Då jag konstaterat att det var ensam ko, smög jag upp telefonen och knäppte en bild på henne. Länge stod vi och betraktade varandra, innan hon i maklig fart travade in i planteringen igen. Hunden efter.

Mobilbild av kon som Rex skällde.

Jag fantiserade vid det laget om att hon lämnat kalven kvar i planteringen, så jag smög efter, då det blivit fast ståndskall igen. Många blev gångerna under dagens lopp som jag smög på ståndskallet, men de stod alltid på den tätaste möjliga fläcken som fanns. Jag smög på sakta, jag gick på hårt – kon var lika lugn hela tiden. Gick undan 200-300 meter och aldrig västerut. Österut skulle hon. Och Rex vägrade komma bort… Det blev många kilometer i benen för mig igår och ett lärde jag mig. Aldrig mer utan något att dricka! Aldrig.

Då vi avbröt jakten för dagen, kom Patte med mig för att försöka ta fast honom. Det lyckades inget vidare. Konstaterade dock att det bara var en älg – alltid något. Till sist satte vi oss i jaktstugan, grillade en korv och bara väntade. Då, helt plötsligt, satte kon iväg och till sist passerade hon ett så brett dike att Rex vände. Vi rusade mot då – och då fick vi honom. Natten till idag fick han sova inne.

ÄLGJAKTSINBJUDAN

I lördags var Patte, som hundförare, inbjuden på älgjakt till Smedsby-Böle jaktförening. Jag fick också komma med. Redan när vi kom på morgonen var det en så glad och uppsluppen stämning. Jaktlaget där har själva ingen hund att tillgå för tillfället, så de blir alltid glada när någon ställer upp. Jakten planerades och jag blev tilldelad ett pass.

Enligt utsago ett riktigt bra pass precis på älgstråket

Patte gick som hundförare med Rex, tillsammans med jaktledaren, som för dagen agerade vägvisare. Tyvärr hittade de ingen älg i såten, trots att de verkligen låg i och jobbade för det. Så kan det vara ibland. Efter ett antal timmar på pass, samlades vi vid bilarna och väntade på att hundförarekipaget skulle ta sig ut till vägen. Jag hade med mig Freya och passade på att rasta henne. Samtidigt drog jaktkamraterna den ena jakthistorien efter den andra, och dagen bjöd på många glada skratt.

Efter en stund kom ekipaget ut och passarna ställde om inför ytterligare en kort såt, innan avslut. Patte ställde sig på pass och jag tog över som hundförare. Vi hann knappt in i skogen innan Rex drog iväg. På ett ensamt spår – en kviga, inte lovlig. Men älg hittade vi ju och blev inbjudna på nytt till följande veckoslut. Då hoppas vi på kalv och tjur!

På söndagen deltog vi som vanligt i jakten på hemmamarkerna i Jungsund. Jag gick med Freya en sväng från morgonen och Patte gick med Rex på eftermiddagen. Vi hittade inget, men flera av de andra hundförarna i jaktlaget fick upp både tjurar och ensamma kor. Inga kalvar noterades, så denna helg blev det inget byte. Men ny helg – nya möjligheter!

Rex har verkligen jobbat på bra i helgen, både under lördag och söndag. På söndag kväll var han nog trött, men det får man då vara när man sprungit som han gjort…

Rex

ETT KVÄLLSSLÄPP MED FREYA

Igår var det en av de där riktigt fina höstdagarna – soligt och lite kyligt i luften. Jag bara väntade på att arbetsdagen skulle vara till ända, så jag skulle få gå ut med Freya en sväng – träna skogsvana. Sagt och gjort, väl hemma kastade jag bara in arbetsväskan, bytte kläder och grabbade tag i koppel och pejl. Dagarna blir kortare för var dag nu, så det gäller att passa på!

Jag kopplade Freya och vi traskade iväg upp i hemskogen, bara ovanom stugan. Några timmar hann vi vara ute. Tyvärr hittade vi inget, gamla spår fanns det här och där men inget som Freya tyckte var riktigt intressant. På ett ställe lämnade hon att snurra rätt länge – inne i en gammal granplantering ovanom en saltsten. Jag gick dit, men såg inga tecken på vad det kunde vara frågan om. I vilket fall som helst så fick vi en fin kväll i skogen, det kan ju inte finnas bättre sätt att rensa tankarna..?