För en vecka sedan satt Patte på ett kvällsvakpass på räv. Det tog inte mer än dryga timmen innan mickel kom – väldigt lyckad kväll. Och en fin räv! Påsken inledde Patte med att leta mårdhundsspår. Själv tänkte jag ta en välbehövlig sovmorgon – i alla fall tills han hittat spår. Då skulle jag komma med. Jo tjena, sex minuter hann jag vila. Vi hade spår av mårdhundarna bara på åkern ovanom huset.
Det visade sig vara ett par – hona och hane – som gått tillsammans. Vi hjälptes åt att spåra, det var rätt goda förhållanden då på fredagen. Kors och tvärs gick de, så vi spårade väl kanske närmare en kilometer innan vi hittade nedgången under en stor sten. Vi ringde en kompis med grythund då, och efter kanske en timmes arbete hade vi fått bägge två.
Resterande delen av påsken blev kanske inte riktigt som jag tänkt mig… På påskafton ramlade Patte omkull och det orsakade ett besök på akuten. Vristen svällde upp, det gjorde ont och kändes löst. Framme på akuten fick han en ispåse för att dämpa svullnaden medan vi väntade. Det blev läkare och röntgen. Och sedan blev det sängen och beskedet om att lämna kvar på sjukhuset för operation. Det smalare benet i vänstra nedre benet var av, ungefär 5-10 m ovanför vristen. Det gick inte att gipsa, då det hade med stabiliteten i hela vristen att göra. Så därav en söndagsoperation för Patte – en lyckad sådan.
Igår fick han komma hem igen. Opererad, gipsad och med kryckor. Men han är hemma igen. Och lär vara det en rätt lång tid framöver – så nu får vi hantera vardagen annorlunda en tid. Men huvudsaken att han är hemma. Resten reder nog sig då med.
SARAHMARI 