SJUKLINGAR

Patte, han sitter hemma med brutet ben han. I förra veckan var vi till sjukhuset för stygnborttagning och gipsbyte. Fascinerande att se på, måste jag säga. Tror inte Patte delar min åsikt fullt ut – kan bero på att det var hans ben som var det utsatta. Allt såg i alla fall bra ut, såret hade läkt fint och stygnen är således borta nu. Nytt gips är på plats och nu får han belasta benet till jämvikt. Om lite på en vecka får han börja gå lite med gipset. Tre veckor kvar – så slipper han gipset helt. Så skönt det ska bli! För Patte förstås, men också för mig. Man märker nog inte riktigt hur mycket en annan gör, förrän man är utelämnad till att göra allt själv. Men jag knatar på. Och Patte är envis och gör allt han bara kan.

Förra veckan hade jag vintersemester. Det blev några kvällsmöten, fikan, lunch på Peters kök och många butiksbesök. Till slut hittade vi vad vi letade – en grill. Den förra slängde vi ifjol höstas. Ska faktiskt bli rätt skönt med sommar, goda älgbiffar på grillen och lite varmare ute. Trodde jag aldrig jag skulle säga.

Freyas svans har inte ändrat nämnvärt. Så då jag ändå var hemma, passade jag på att ta urinprov av henne för att se ifall det skulle kunna vara urinvägsinfektion. Banne mig, om det inte var det också! ”Allt mellan himmel och jord” sade veterinären. Detlåter ju inte alls bra. Och man känner sig som en urusel hundägare. Men nu hoppas vi få det åtgärdat. Freya fick en tvåveckors antibiotikakur och när den är slut ska vi vänta ett par dagar och ta kontrollprov. Eventuellt behövs en till kur, då det var en kraftig infektion. Men vad som helst, bara lilltjejen blir frisk igen!

FREYAS VETERINÄRBESÖK

I onsdags var vi till veterinär med Freya för att kolla upp vad som kan vara problemet när hon jagar och river håret av svansen. Vi brukar åka till Västkustens djurklinik – har alltid fått bra service där. Jag är inte sponsrad av dem eller något sådant – om någon gör ett bra jobb kan de väl få cred för det..?

Hur som, vid veterinären visade hon inga tecken på att bry sig i sin svans. Typiskt. Skönt, men en börjar ju fundera om man åkt till veterinären i onödan då. I väntrummet ägnade hon sig åt att försöka bli vän med alla. Hon hoppade, skuttade och gjorde sig till så att ingen kunde passera utan att dra på smilbanden och klappa om henne. Jag har sagt det förr och jag säger det igen – hon är speciell, Freya.

Väl inne hos veterinären undersöktes svansen och vi fick svara på lite frågor. Maskmedel fick hon ju senast då vi var över till Sverige på toppfågeljakten, så mask uteslöts.  Analsäckarna tömdes – de var halvfulla. Ibland kan det bara vara frågan om en känslig hund som börjar beté sig lustigt om det finns sekret där. Annars kan det vara urinvägsinfektion. Höfterna var det inga fel på – det lär ska visst kunna orsaka detta beteende om de inte är som de ska vara. Nu avvaktar vi för att se om det hjälpte att tömma analsäckarna. Om Freya inte slutar snurra och riva svansen ska vi ta urinprov och se om hon har urinvägsinfektion. Är det det, blir det antibiotika. Är det inte det, så väntar mer undersökningar. Men jag hoppas det bara var analsäckarna som krånglade. Uppdatering följer…

FULL RULLE

Ojojoj – på sista tiden har det verkligen varit full rulle. Inom jaktklubben har vi påbörjat förnyandet av arrendekontrakten, när det är klart får vi nog alla ge oss en klapp på axeln. Det ligger ett jättejobb bakom redan och ännu minst (kan hända till och med mer) lika mycket arbete framför oss.

Arbetet med jaktvårdsföreningen rullar också vidare, det är många saker på agendan där också. Möten, evenemang, skolningar… Det ena avlöser det andra, känns det som. Men det är roligt och intressant! Jaktklubbarna och nejdens styrelse jobbar på riktigt bra, så det känns ändå som att det flyter på. Just nu planerar vi Jaktlerduvan 2016, som kommer att gå av stapeln 25 maj vid Stenträsket. Planeringen av älgjakten upptar också en del tid i och med de nya förvaltningsområdena. Man lär sig nya saker varje dag!

På hemmafronten kör vi ut morötter och krossad säd till djuren vid automaten. Älgarna är där nästan dagligen. I söndags då jag steg upp, var det tre rådjur vid automaten. Ett par timmar senare kom älgarna. Där finns också hjortspår. Tänk sådan lyx att kunna få se dessa fina djur!

Freya är det enda som bekymrar mig för tillfället. Hon hade sitt första löp över nyåret och i samband med det noterade vi att hon jagade svansen en del. Inget överdrivet och hon slutade när man sa åt henne. Sedan dess har vi sett fenomenet lite nu som då – före löpet hade vi aldrig sett det. Nu i sista veckan såg jag att hennes svens såg lite eländig ut – den ena sidan är det bara täckhåren kvar på, underullen liksom. De långa, fina hårstråna är borta. Sedan såg jag att när hon jagat i kapp svansen drar hon håret av den. Så idag ringde jag veterinär – på onsdag ska vi dit och visa upp. Det måste ju nästan vara något som kliar och retar..?

Så här som slutkläm – ett bloggtips! Där vi brukar jaga i Västerbotten, bor en av de intressantaste kvinnor jag känner – Miranda Frings Håf. Miranda bor vid vägens ände tillsammans med sin man, son och två hundar. Så som hon lever, så skulle jag också vilja göra. Jaktmässigt är hon nog något av en idol för mig. In och kika! Vill ni höra mer om och av Miranda, kan ni dessutom lyssna på ett klipp från programmet Ute med P1.

Bilden ovan är lånad från Mirandas header på bloggen → in och läs här!