Den här helgen var precis så som jag vill att helger ska vara – i alla fall till största del. I fredags var vi via dna, Patte hade äntligen bestämt sig för att det var dags att inhandla ny telefon. Hans egen gick sönder för mer än ett halvår sedan, så han har använt min gamla Samsung mini, men nu började den också ge upp. I samma veva kom vi också hem med en tab. Vi har pratat om att skaffa en sådan i ett par år redan och dna hade ett så bra erbjudande att vi inte kunde låta bli att slå till.
På lördag morgon var jag innerligt trött. Hade tänkt hänga med Patte och Rex till skogen, men fick se mig besegrad. Det är det enda som grämer mig från helgen, för hur skönt det än är att sova lite längre en dag så är det tusen gånger roligare att stiga upp. Gillar inte känslan av att ”sova bort hela dagen”. På dagen for vi till skjutbanan med några vapen. Hastigt flög några timmar förbi! Vi åkte hem, förberedde kvällens middag – tjädergryta – och begav oss iväg på vad som var tänkt att vara ett rådjurspass. Jag har med mig Patte som guide och hjälp ifall jag skulle misslyckas. Sedan är det alltid roligare att vara två om det lyckas också. Lite halvtrötta var vi, mycket mygg och en dimma som tjocknade ju längre vi satt där. Trots att jag suttit och sett mot skogsbrynet hela tiden, hade jag inte sett när rådjuren kom. De hade gått ut på åkern i skydd av dimman och ställt sig så att inga skjutmöjligheter fanns, då vi inte ens kunde identifiera vad som var vad. Då, mycket närmare oss, kom räven ut på åkern. Satte sig på en sten. Dimman hade inte hunnit så långt ännu. Det är fina djur, väldigt fina. På så vis fick jag skjuta min första räv.
På söndag morgon gick Patte och jag med gammeldamen Piika till skogs. Det är så fint i skogen på morgnarna, precis när solen börjar gå upp och det glittrar överallt av nattens dagg. Efter ett par timmar fick Piika upp älg. Det passerade oss på mindre än 100 meter, men vi satt på en igenväxt kalyta och hade inte en chans att se vad det kunde vara. Jag tyckte det lät dels som en lite större tjur som slog i hornen, dels som om det var två älgar… Det rundade på ett flertal gånger på området, närmade sig också flera gånger Alskatvägen. Jag följde med där med bilen, beredd att försöka stoppa trafik och ta fast Piika om det skulle gå över. Turligt nog gick det inte över, den där vägen är hemsk! Och som de kör där! Fast jag stod med varningsblinkers på i dikeskanten, höll jag på att vara med i två olika frontalkrockar på en timme. Mötande bilar som slängde sig ut för att köra om 100 meter innan de skulle passera mig. Vägen är inte gjord för tre bilar i bredd. Fattar folk ingenting?
Piika fick vi fast på eftermiddagen, då jag lyckades genskjuta på ett uthugg. Tjur och ko var det som hon fått upp. Så jag hade lite rätt i bägge spekulationerna jag hade. Det är roligt och spännande att vara med! Jag trivs allra bäst ute i skogen, med grova kängor och smutsiga byxor. Föredrar det alla gånger. Ute är jag lycklig!
SARAHMARI 